Official Blog of Tarwa Onarouz
A way to follow our project for the children of Morocco

Aug
29

This blog was just created as part of our newly started cooperation with the IB programme at Hvitfeldtska high school in Gothenburg. All posts dated older than today have been imported from Maries personal blog where all posts about Tarwa Onarouz were created before. They are unfortunately in Swedish, but they represent the process of the project up until today.

This is, hence, the first official post for this blog.
The idea with this blog is that you should be able to follow the projects, thoughts and ideas of all the people working for Tarwa and a better future for these children.

Two days ago, on thursday the 27th of August, I travelled to Gothenburg to hold a presentation about Tarwa Onarouz to the IB 2 students at Hvitfeldtska. The idea came up early this year during a discussion with the IB teacher and journalist Maria Nicolai who wrote an article about me in Göteborgsposten. Since then I have talked to her and the IB principle at Hvitfeldtska Lena Ericsson – the idea grew until it was released into reality two days ago.

I was met by about 80 students and a number of my old teachers in the north assembly hall in my old high school. It felt a bit strange to stand in the spot where I was used to see the principle, but I guess that is part of growing up. The students were fantastic, they exceeded all my expectations. The response I got was amazing. Many of them stayed to talk after the presentation and later on in the school yard. They were full of ideas, they inspired me and gave me new perspectives and views.  The IB programme is full fo ambitious and brilliant young people. I really look forward to be working with them.

To all the students that read this:
You have two hard years ahead of you. Many of you will be asking yourselves: “Why did I pick the IB programme when my life could have been so much easier had I chosen a different path? Should I really go through with this?”. It is hard, but it is worth it. It will prepare you for university in an extraordinary way and it will teach you things that you can’t read in books. It will develop your personality, your perspectives and your critical thinking. You have a unique set of classmates, from different cultures and backgrounds – you can all learn something from each other. On top of that you have a set of extremely good and devoted teachers. So set your mind to it and do it! You will be thanking yourselves later. I was not the best in my class, far from it, I was somewhere in the upper middle. But med school is piece of cake now, compared to high school I sleep through university. My brain is set to remember things longer than for a test in two weeks and I have the ability to focus on the essentials and sort out the unimportant details that nobody could ever remember in the long run anyway. I learnt that in high school without even thinking about it, you will learn it too. Be proud of yourselves. Study hard, but don’t forget to spoil yourselves, take it easy and have fun every now and then. Take care of each other, you will make friends for life.

Let your work for Tarwa Onarouz be a way to let your mind wander free outside the strict walls of a syllabus. I will not be grading you and there is no final exam in CAS. This blog will be a great way to report it though. Feel free to write your thoughts and feelings about the projects here, go outside of the box. And remember that this is not a competition, every minute that is you put aside for Tarwa Onarouz is a gift and will lead to a change in the life of the abandoned children. Be inspired by your classmates, but be proud of yourselves and your own projects.

And to finish I will say as my old english teacher always did:
Don’t forget to do lots of wild and crazy things!

Aug
26

http://74.53.192.83/?artid=27348
Ovanstående är en artikel i en marockansk tidning – på arabiska dessvärre, kära läsare – angående barnuthyrningen i Marocko.
Den handlar om hur man kan hyra ett barn för en dag att tigga med för att dra in mer pengar. Handikappade barn har högre dagshyra än icke handikappade.
Jag har skrivit om det här förut. Om hur vi mötte en tiggarkvinna som med största sannolikhet hade ett inhyrt barn som hon väste “Håll käften horunge, du är inte värd ett skit” till när han påpekade att han var hungrig.
Att barnen far illa av det här går inte att ta miste på. Det finns säkert tiggare som tar väl hand om dem, men eftersom de redan betalat för att kunna ha med sig barnet från första början är det osannolikt att de kommer spendera mer av sina tiggarpengar på att köpa mat åt barnet. De här barnen tillåts inte vara barn, de är accessoarer och ju mer miserabla de ser ut desto bättre för affärerna.

Det är sådana här saker Tarwa Onarouz vill göra något åt.

Jun
22

Kontakten med Agneta på Barnens hopp (www.barnenshopp.se) har inspirerat mig enormt!
Hon har berättat om hur de skickade hjälp till Ryssland efter terrorattacken i Beslan, hur de blev erbjudna ett Herculesplan med hjälpmedel till tsunamioffren. Jag har läst reseberättelserna där man kan följa utvecklingen steg för steg och “uppleva” en del av vad de gått igenom.
Jag har börjat inse hur mycket man verkligen kan göra! Jag vill göra så mycket mer än den lilla verksamhet Tarwa Onarouz har idag och jag vet att jag kan!
Vi skulle kunna ta med den där 13-åriga pojken som sover utanför turistaffärerna till ett hamam, få honom ren och köpa hela och rena kläder till honom, låta honom äta sig mätt. Visa att någon bryr sig, visa att det finns andra vuxna än hans alkoholiserade far som slår sönder hela familjen varje dag så att han aldrig mer vill åka hem. Visa att det finns andra vägar till lycka än drogerna som han flyr till nu.
Vi skulle kunna åka ut till familjen som bor i det nästan sammanfallna plåtskjulet och fråga dem vad de behöver, på sikt kanske vi till och med skulle kunna ordna ett hem åt dem.
Vi skulle kunna åka till den andra familjen i det andra plåtskjulet vid “Lover’s beach” och ta med oss mat, kläder och kanske lite leksaker till barnen. Tänk vad mycket man kan göra som Barnens Hopp gör redan idag för de utsatta i Ukraina. Jag ska också nå dit, jag är inspirerad till max!
Sista veckan i augusti ska jag hålla en presentation på Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg. Jag har börjat få mängder av idéer till den – tänk vad vi kan åstadkomma!

MEN – jag behöver en revisor, jag måste ha en revisor. Det är som en stor kloss i min väg nu som jag inte kan gå runt. Hur svårt ska det vara att få tag på en revisor som ställer upp ideellt? Alla andra har ju det…
Jag har helt enkelt fel kontakter.

Ge mig en revisor så ska jag rädda världen!

Jan
03

Nedan finns en video som ett franskt reporterteam gjort om sexturismen i Marocko. Den är dessvärre på franska.
Innehållet är i stora drag att det blir allt vanligare att europeiska sexturister (och ibland dem ett antal pedofiler) beger sig till Marocko. Först gör de ett reportage i Marrakech där de går ut efter mörkrets inbrott. De bevittnar andra européer förhandla med hallickar och blir sedan själv erbjudna sex. De frågar då om man kan få ett litet barn och blir erbjudna en 8-årig pojke utan problem på första försöket.  De pratar sedan med ett gång marockanska tonårspojkar som berättar om kvällens kunder – en som gav 200 Dh för en avsugning osv.
Efter detta är det ett reportage om en rik fransk pedofil som bodde i ett stort hus i Marrakech och hade en hallick som försåg honom med småpojkar som fick bo hos honom. Han tvingade dem att titta på barnporr och tog även mycket bilder på dem som sedermera cirkulerade på nätet och förstörde pojkarnas rykte och relation till sina familjer för all framtid. Två pojkar som nu är ca 15 år berättar om vad de utsatts för.
Tillsist handlar den om en belgisk man som var verksam i Agadir. Lurade till sig sex och utmanande/pornografiska fotografier av mycket unga (ner till 13 år) marockanska flickor mot löften om giftermål och pengar. Han sålde sedan bilderna. Även dessa bilder cirkulerar på nätet, alla vet vilka flickorna är och flera av dem är utfrysna av sina familjer.

Ett litet utdrag av Europas bidrag till de utsatta marockanska barnens liv.

Nov
27

Som ni vet har jag fått otaliga nej angående sponsringen av produkter för att fylla upp våra 10 kg extra vikt.

Har nu suttit i telefon i två dagar och ringt viktiga herrar i höga positioner på stora butiker i Sthlm. Nej, nej, nej…massa energi och tid och bara nej. Sist ringde jag Fredrik Lundin som är marknadsföringsansvarig på PrisXtra. PrisXtra är ett fenomen som bara finns i Sthlm, men de är inte direkt små. De har 6 stora butiker i Sthlmsområdet, på bra lokalisationer. Fredrik gav mig svaret att det absolut inte finns några pengar för sånt.

Så funderade jag…vad är det jag ber om egentligen? Tusenlappar? Nej, jag ber om torkade baljväxter. Det billigaste alternativet är gula ärtor, vilket är helt ok. Sådana kostar för mig som konsument 18-20kr/kg, vad ger det för inköpspris för affärerna? 10-15kr? Jag ber alltså om ca 100 spänn! 100 spänn för guds skull! Det är INGENTING.  Dessutom krävde jag aldrig någon på alla de 10 kilona, jag hade varit nöjd med hälften eller bara 2 kg så kunde jag jagat vidare sen. Resultatet blev att jag blev arg och fick massa ny energi.

Sen tänkte jag på hur affärerna/pizzerian/gatuköket i det lilla samhället som jag kommer ifrån ställer upp på de lokala föreningarna – scouterna, fotbollsklubben osv. Min slutsats blev att jag nog har attackerat problemet från fel håll. 100 spänn är så lite att man kan fråga de små affärerna, där kan man dessutom få tag på butikscheferna utan att ringa hela dagarna.

Besökte fem småaffärer idag men tydligen slutar butikschefer före 15 så jag får återkomma imorgon. Jag är övertygad om att jag kommer lösa det här problemet under morgondagen. Det kommer kosta mig en föreläsning eller två, men det är det värt.

Facebookgruppen har nu 99 medlemmar! Och vi har fått in 1100:- såvitt jag vet. Banken har inte skickat alla grejer till mig än så jag kan fortfarande inte logga in *suck*.

Och just det, tack vare Lena är sidan kopplad till Google Analytics, mycket underhållande! Vi har haft 341 besök varav medparten från Sverige såklart. Men vi har även haft besökare från Egypten, Saudi, GB, Irland, Tunisien, Indien, Bulgarien, Ukraina, Frankrike, Spanien, Danmark, USA och FInland.

Nov
25

Jag har den senaste tiden lärt mig avsky ordet “Tyvärr”. Det betyder “Vi vill inte” eller “vi tycker inte om dig” eller “du är inte bra nog”. Tyvärr är ett jättedåligt ord, det är en fin omskrivning, ett artigt sätt att meddela något som folk inte vill höra. Jag vill inte höra fler “Tyvärr”.
För att försöka fylla de 10 extra kilona vi fått av flygbolaget har jag kontaktat en mängd stora mataffärer och leverantörer av torkade bönor/linser/ärter; Ica, Coop, Hemköp, Axfood, Risenta mfl. Alla säger samma sak: Tyvärr.
En av dem, Ica, gav mig ett tips som jag nu tagit fasta på: Kontakta enskilda affärer istället för moderföretaget. Från och med imorgon ska jag försöka med det. Har bla fått telefonnumret till butikschefen för Prisxtra city – håll tummarna för mig!

Så, det går dåligt med företagen för tillfället. MEN – å andra sidan går det oerhört bra med privatpersonerna. Räknar med att jag nått ut till dryga 1000 pers under första dygnet och även om bara 100 av dem har varit på hemsidan så är det ändå väldigt bra. Imorse startade jag en grupp på Facebook, den har i skrivande stund 55 medlemmar och det ökar kontinuerligt.
Vi har även blivit länkade på bloggar och utsända i diverse olika nätverk.

Folk är överlag oerhört positiva och hjälpsamma. Har blivit rörd till tårar flera gånger redan. Det ska bli fruktansvärt spännande att se vart detta landar. Hur många kronor kommer vi få in? Vad kommer det omsättas i på plats i Marocko? Bara framtiden vet.

Dagens citat om Tarwa Onarouz:
“Jag tänker stödja dom med alla medel jag kan, eftersom jag vet att det unga paret verkligen brinner för det de gör, och kommer att göra allt för att pengarna ska göra nytta på bästa möjliga sättet. Jag tycker att det inte finns några ursäkter, varken för mig eller DIG, att inte stödja dom. Gå in på sajten och se vad kan göras. Handlingskraft behövs inte från just din sida – det räcker med att klicka några gånger så får de bidraget.
Eller ordna så att morsan, farsan, och alla tjocka släkten får ett barnleende i julklapp istället för en ful slips eller massa skräp och krimskrams. Bidra åt dom, och ge sedan det i julklapp till dom. De blir stolta och nöjda, barnen får ett drägligare liv, och du – du slipper springa runt och trängas i julhandeln.”

Nov
24

Tarwa Onarouz är äntligen uppe efter mycket om och men med sega myndigheter och banker. Eftersom allt dragit ut på tiden oerhört mycket har vi nu bara 11 dagar på oss att sprida detta tillså många som möjligt innan M åker ner den 4 december och första projektet ska genomföras.

Tarwa Onarouz är en välgörenhetsförening som drivs av mig och min man mot barnhemmet La Crêche i Agadir. Där finns 80 barn i åldrarna 0-5 år och barnhemmet lider av ständig matbrist. Vi tänkte göra något åt detta! Därför startade vi Tarwa Onarouz – Barn av hopp.
Vi har absolut inga administrativa kostnader – varenda krona går oavskortat till barnen!

Mycket mer info finns på hemsidan: http://www.barnavhopp.com

Snälla, hjälp mig sprida detta!

viali

Sep
20

Tarwa Onarouz är berber och betyder Barn av hopp. Det är namnet på mitt nystartade projekt för barnen i Marocko. Har fått kontakt med en fantastisk tjej vid namn Ann-Charlotte som pluggar webdesign och bygger en hemsida åt mig helt gratis.

Så fort den är uppe ska jag börja kontakta diverse bolag. Fler människor har börjat intressera sig och engagera sig med, sakta men säkert bygger jag upp ett kontaktnät med människor som vill hjälpa barnen. Svenskar kan vara fruktansvärt generösa och änsålänge litar folk på mig vilket också känns väldigt bra.

SOS barnbyar öppnade ett nytt barnhem i Agadir den 2 september i år. 30 barn togs över från det befintliga barnhemmet, hos SOS får de stanna längre. Det betyder att Alis odds har förbättrats avsevärt. 30 barn mindre betyder mer mat till de som är kvar och inte samma behov av att “slänga ut” barn så fort de blir 5 år. En del av de nyfödda barnen kommer ju även hamna på det nya barnhemmet, så de delar på bördan. Jag har kommit i kontakt med en kvinna som jobbar för SOS barnbyar Marocko och pratar engelska. Hon ska kolla upp om Ali tillhörde de som blev förflyttade och om han inte gjorde det ska hon se över möjligheterna att få honom förflyttad så vi kan ha honom som fadderbarn. Det verkar inte helt omöjligt.

Om möjligt tänker jag starta ett samarbete med SOS barnbyar. Det är bra om de kan backa att jag är seriös och inte ute efter att lura folk på pengar.

Jag blir djupt rörd och lycklig över människors välvilja, generositet och förmåga att ställa upp. Efter tsunamin i Thailand pratades det mycket om hur mycket svenskarna engagerade sig och hur generösa vi var. Svenskarna förtjänar onekligen det. Men de människor jag varit i kontakt med hittills har inte bara varit svenskar och jag har bara mötts av välvilja och fått hjälp. Både vad gäller tillstånd att använda bilder till hemsidan och hjälp med att finna en lösning för Ali.

Det ska bli spännande att se vad som händer när jag börjar kontakta företag sedan.

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.